Vi hårdtränar koppelträningen (igen) och det går kanon. Vi använder klicker och mycket godis hihi.. När han tittar på oss -klick- godis, när han drar byter jag håll. Det går som sagt jättebra, men framförallt när vi är på lugna områden. När man kommer ut vid bilarna och det kommer mycket bilar så blir han rädd och skäller å drar. Ja nonchalerar som vi fått lära oss på valpkursen och håller kort koppel. Jag bara går vidare. I går var vi ute i mörkret vid 24-tiden (gick hem från min syster) och då var han jätteduktig. Han brukar bli extra harig i mörkret och skäller ännu mer. Men det gjorde han inte igår, så han fick dra lite. Huvudsaken var då att han inte skulle bli rädd, om jag hade vänt om när han drog så hade han nog bara blivit stressad. Men de tillfällena han gick fint bredvid mig eller ej drog i kopplet fick han mycket beröm. Jag hoppas verkligen att detta tillhör spökåldern och att han kommer att lugna sig snart. Det är lite jobbigt. Han var ju inte rädd för bilar förut (på hela sommaren) men så plötsligt skäller han och drar som han aldrig gjort förut. Han brukade ju gå så fiiint i koppel var man än var. Även när man gick bland en mängd bilar och människor... Håller tummarna för att det har med åldern att göra!

Dylan rotar i husses innebandy väska

Dylan gillar att ligga på axlarna <3

Dylan har hittat en boll